”Tiden är inne, Guds rike är nära, omvänd er och tro budskapet”, ”Kom och följ mig” – dessa ord vibrerade av kraft och ljus när Jesus kallade sina blivande lärjungar. Ett förlösande ord som kom dem att lämna allt, offra allt, och hänge sig åt den levande Gudens kallelse. Guds bestämmelse för deras liv och den vidare planen för Guds rike. Och vilken frukt det bar!

Vilken är Guds kallelse till dig? Har du redan svarat an? Bra, må Gud välsigna ditt uppdrag.
Har du ännu inte svarat an? Känner du att Herren drar dig? Att Gud vill något särskilt med ditt liv?
Men av olika anledningar har du inte kommit till skott? Jesu ord; ”Tiden är inne, Guds rike är nära” – är högaktuella idag. De står som med eldskrift på himlen.
När Guds kallelse går ut väcker den längtan i det drabbade människohjärtat. Ett tecken på att Herren kallar dig till Gudsvigt liv är längtan, hjärtat suckar efter något mer, något djupare. En brinnande önskan att bli använd av Herren. Att komma Honom närmare. Att ge hela sitt liv till Honom.

För att kallelse ska förlösas – förverkligas – behövs ditt gensvar – i handling och tro. I överlåtelse och förtröstan. Gud kan ta hand om alla dina invändningar, alla argument och situationer som du tror kanske ligger i vägen. Finns en genuin kallelse så ger Gud allt som behövs för att den ska kunna förverkligas.

Mod är gott att be Herren om ifall man tvekar av olika skäl. En del tror att de inte duger, att de inte har tillräckligt tro, inte är tillräckligt fromma, är för gamla, inte har kraft nog osv. Men hemligheten, den dyrbara hemligheten, som Gud lagt ned i kallelsen är att den är som ett ämbar som Han ständigt fyller på.
Vi kanske tycker oss ha ett tomt ämbar i oss själva, vilket är en strålande början. Det är ju Herren själv, med sitt Väsens godhet som fyller det tomma ämbaret, igen och igen. Vart efter behoven kommer och din bön riktas mot himlen.

Vi systrar i denna nya Birgittinska kommunitet har själva erfarit just den där pockande längtan efter att ge sig själv till Gud, radikalt, totalt utan kompromiss. Den tvekan vi själva kände var bl.a kan Gud  verkligen kalla mig? Duger jag till det? Är vi inte för gamla? Vi är ju mödrar till vuxna barn? Hur ska det bli med försörjning? Var ska vi bo? Vad vill Gud egentligen genom denna kallelse? Ibland är det så att man vill ha svar på alla frågor först innan man tar steget. Man vill helst ha facit och garantier…
Vi hade inte svaren på alla frågor, men vi gick i tro. Upplevelsen av att Gud kallar oss var stark, släppte inte taget över tid. Bön, begrundan, samtal med den andliga vägledaren – allt strålade samman – i en brännpunkt – där vårt hjärtas svar var JA. Utan garantier och facit, men JA ropade det i våra hjärtan.

En sak som dock är väsentlig för oss är att vi båda var och är, fullkomligt drabbade av en intensiv kärlek till Gud och Hans heliga Kyrka. Den kärleken är av en helt annan art än den till man och barn.
Vår totala önskan att Guds vilja ska ske, att Hans rike skall bli utbrett ända ut till jordens yttersta gräns.
Att Hans Namn skall äras och upphöjas.

Vi ser i den heliga Birgitta en ypperlig modell för kallelsen till Gudsvigt liv även om du inte längre är ung, även om du har levt familjeliv och har vuxna barn. Herren kallade henne, drog henne in i en levande kärleksrelation med sig Själv, som änka och mor till många barn. Han utrustade henne med många av Andens nådegåvor. Hennes kallelseliv var brinnande, hängivet, verkligt radikalt. Och bar oändligt, rik och god frukt. Profetiska budskap frambars till en värld i nöd. Hungriga blev bespisade, sörjande tröstade, sjuka botade. Kloster kom att byggas över hela Europa. En tidegärd föddes nere i Rom ur hennes och hennes Biktfaders händer. Andliga texter skrevs under Andens ledning. Så ser vi Birgitta som en förgrundsgestalt för det vi kan kalla för late-vocations.

En kallelse kan komma senare i livet eller att man inte förmår svara an först senare i livet. Det kan bli mycket fruktbart. Det är inte vår förmåga eller kraft det handlar om. Guds rustar den Han kallar, det kan vi bergsäkert lita på när vi söker Honom först och mest av allt.

I vår ordensgemenskap välkomnar vi både de unga och de som i likhet med oss själva är en ”late-vocation”. All ära till Gud.

Tiden är inne, Guds rike är nära, svara an till Herren, kära vänner. Världen behöver din kallelse.

   (Image, With kind permission from National  Shrine of the Immaculate Conception).