Artiklar

- Det lilla fröet bärare av stort hopp – en betraktelse

- Med heliga Birgittas ögon – Jungfru Maries födelses fest - en betraktelse         (scrolla längre ned)

Det lilla fröet bärare av stort hopp – en betraktelse

Hoppet finns närvarande i våra liv, i den mänskliga familjen runt om på jorden, trots alla skenbara motsägelser. Trots all tragik och turbulens som kan drabba människor och nationer, finns hoppet bergfast där. Trots så mycket synd och elände. När vi gråter skall vi minnas att trots smärtan finns hoppet närvarande. Lidandet är inte slutet. Hur tungt och svår vårt lidande och ängslan än kan vara så väntar en ny gryning utlovad av Gud. Vi får gå vidare trots allt. Smärta och sorg har sin process. Men smärtan är inte slutet. Utan inledningen på något annorlunda, något nytt, som sakta gryr. Vi behöver kanske se med lite andra ögon för att upptäcka detta närvarande hopp. Evangelierna hjälper oss att rikta vår blick rätt.

     När Jesus talar i liknelsen om det minsta av alla frön – senapskornet – liknar Han det lilla fröet med hur det är med Guds rikes framväxt. Han säger att Guds rike är som ett senapsfrö som en man sätter i sin trädgård, och som växer upp och blir till ett träd, där himlens fåglar bygger sina bon. Han talar om Guds rikets framväxt som en process. En ringa början, i ett litet, litet frö som i sig rymmer stora ting. Endast genom ett medvetet val hamnar det lilla senapskornet i den utsedda marken. Var och en av oss har valet att ta emot fröet. Och valet att sätta det i vår trädgård… endast så kan det växa till och omsider bli till ett träd. Ett träd där himmelens fåglar bygger sina bon.

    Orden ”i sin trädgård” kan man med mystikernas Guds älskande ögon, förstå som vårt eget hjärtas hemliga, väntande belövade bröllopssal. Det rena hjärtat som berett plats för Guds handlande. Här finns en jungfrulig Maria-mark som väntar på det lilla senapsfröet. Här är platsen där du kan möta Gud. Här randas en ny gryning, doftande av levande hopp. Här väntar Skaparen på sin älskade Brud – själen. Ett möte bestämt sedan skapelsens morgon. I dagrar av ljus och fågelsång väntar Skaparen på sin Brud. Titta, där i Hans hand vilar ett litet korn. Ännu anar man inte vilket dyrbart korn detta är, det är ju så litet, så oansenligt… Ändå rymmer det i sig löftet om Guds rikes framväxt. Om du vill kan du beträda den heliga Maria-marken i ditt hjärta och ta emot detta dyrbara hoppets frö. Ja, se i Brudens öppna, längtande hand lägger Livets Herre, varsamt det lilla senaps­kornet. I kärlekens gensvar sätter Bruden fröet i sin kärleks marker. I den inre, orörda, jungfruliga trädgården. Där Gud bor. Han betraktar sin älskade Brud. Ser henne göra en liten fördjupning för fröet i den fruktbara Maria jorden. En helgad plats. Där det heliga av det heliga får växa. Fröet är, trots sin litenhet sprängfyllt med Guds Närvaro och Hans kärlekslöften. Bruden vet att det rätta gensvaret inför det lilla, växande fröet är Tillbedjan. Hon tillber Gud i ödmjukhet. I Ande och sanning. Hon liksom ser och anar det fördolda, ännu gömda, i fröet. Fröet lockas av Brudens längtande tillbedjan och dess inneboende bestämmelse spränger fröets skal och fram spirar livskraftiga bladskott. Omsider, efter nätter och dagar blir fröet till ett träd där himmelens fåglar bygger sina bon. Detta träd tecknar bilden av Guds rikes framväxt trots all skenbar motsägelse i vår värld. Guds rike tar gestalt runt om på vår jord som en stilla gryning, var helst en människa beslutsam sätter det lilla fröet i sitt hjärtas trädgård och tillsammans med Herren vårdar det växande.  

Guds rikes framväxt är vårt sanna hopp. Oavsett vad som sker runt omkring oss. Guds rike är evigt. Oförstörbart. Det är fullkomligt obefläckat av synd. Det är ständigt nytt och fräscht. Oåtkomligt för giriga. Ouppnåbart för de som föraktar det heliga. Osynligt för de fräcka. Men för den som ödmjukt tillber Herren och åkallar Hans Namn finns det helt nära. Det är himmelskt och det vill växa fram på vår jord. Genom vår Herre Jesu Kristi lidande och död på Korset har dörren till Guds rike öppnats för oss.  Genom Hans ärorika uppståndelse och den Helige Andes utgjutande är hela Skapelsen ny. Den mänskliga familjen är inbjuden att leva i Guds rike. Var med och förkunna det glada budskapet, ta emot det lilla dyrbara fröet. Ty det är ett Livets frö bemängt med Hopp för alla människor. Tillbe Herren, lev medvetet i Hans Närvaro, så fylls ditt hjärta med jubelsång och tacksägelse, trots all skenbar motsägelse i vår värld.

Hoppet vill så sporra oss att kämpa den goda kampen för varje människas frälsning. Dess skönhet vill väcka oss till att vara väktare av det heliga. Att vara heliga riddare i kampen mot all synd som utbreder sig på ett förfärande sätt. Att välja omvändelse och vandra på ödmjukhetens väg. Att stå fast i stormar. Att modigt stå upp för sanningen. Att hålla fast vid Guds Ord och leva efter Bibelns beprövade visdom. Att aldrig förlora hoppet ty Herren Jesus Kristus har besegrat all ondska, allt mörker. Ta emot det lilla fröet i din hand, låt det växa ty det är Livets och hoppets frö.

Sr. Aina Maria
Gudomliga Närvarons kloster

Med heliga Birgittas ögon – Jungfru Maries födelses fest - en betraktelse

Denna Mariafest är av tidigt ursprung och har firats i Kyrkan den 8 september sedan 500-talet. Festen har sitt ursprung i Jerusalem och den firas både i den Katolska kyrkan och i den Ortodoxa kyrkan.

När den heliga Birgitta skildrar Jungfru Maria, framträder hon för våra ögon som ett friskt källflöde - för ett liv helt tillägnat Gud och Hans verk. Redan som liten flicka ljuv, helig och klart medveten om sitt hjärtas fokus.

Birgitta beskriver henne som en stråle av den himmelska solen, som den vackra uppgående morgonrodnaden mitt i en mörk värld, en värld fläckad av frånvändhet från Gud och Hans vägar. Människans bortvändhet från Skaparen har extremt allvarliga konsekvenser för hela skapelsen. Vi är skapade till att leva i förening med Gud. I samklang med Honom. Till att leva i och förvalta Hans vackra värld i lydnad för Guds bud. För Birgitta, är Guds vilja viktig. Hon vet att vi ur Bibelns gyllene skattgömma hämtar den visdom, den undervisning som gör oss rustade att förstå och göra Guds vilja. Kyrkan är väktaren och förmedlaren av Guds sanningar och hemligheter. När människor idag förvränger både Guds ord och Kyrkans heliga lära är det fara å färde. Maria är Kyrkans Moder men också Ordets Moder. Birgitta ser henne som en Med-återlöserska tillsammans med sin Son. En djupt bönens kvinna men också aktiv, engagerad och modig så som mödrar vanligen är. Redan vid Marie tillblivelse och födelse är Maria liksom ett vittne om Guds Närvaro.

När Birgitta skildrar Maria, gör hon det utifrån en djup kärlek och vördnad till henne. Hon vet att Maria är oss given som Moder. En Moder som älskar, förmanar, och som undervisar sina barn genom sitt liv, precis som hon gjorde när hon fostrade Jesus. I Mariabarnet som Birgitta visar oss finns en inbjudan till fördjupad insikt om att också barn har ett andligt djupt, en finstämd känslighet för det himmelska. Kapacitet till längtan efter det goda, rena, rätta och oskyldiga. Kanske vill Birgitta hjälpa oss att se på barnen med lite andra ögon, locka oss att upptäcka deras djup och andliga behov? Våra barn idag får många gånger inte den andliga fostran och vägledning som skulle hjälpa dem att utvecklas och förverkliga också sin andliga kapacitet och kallelse.

Mariabarnet representerar allt det rena, helgade, oändligt vackra som världen idag behöver värna och kanske upptäcka. Och som vi behöver välja varje dag på nytt.  I Maria finns allt detta höga som vi kan längta efter att själva bli en del av. Sedan urminnestider utvalde Herren den unga flickan Maria till att bli en ny Ark för Guds Närvaro. Genom sitt tidiga val, tidigt väckta medvetenhet om just Guds Närvaro blev Maria i stånd att bli formad, förbered att föda Skaparen själv till jorden.

Maria är oss en kostbar skatt, en modell, för ett liv levt i djupaste mening. Vi kan välja att leva obefläckade liv, som Maria gjorde. Men vår kärlek till Gud behöver precis som hos Maria väckas till en het eld. Drivna av kärlek till Gud och Hans vilja ser vi den heliga vägen som Herren öppnade för oss genom henne.

Marias födelse beskrivs av Birgitta, som en stråle av den himmelska solen som tränger in i vår mörka värld. Hon är som den uppgående morgonrodnaden, i vars strålglans man kan se klart och så undvika fiendens snaror. Hon det ljus som föder ljus. Likt en strålande stjärna som visar väg på det mörka himlavalvet. Genom att lära känna Maria så som Birgitta beskriver henne, får vi ljus för våra ögon att se, så att vi kan välja Herrens väg.

Maria var utvald att föda rättfärdighetens ljus, Kristus.  Maria beskrivs också som en brudkammare av Kristall, vari härlighetens Konung hade sin boning. I henne ser vi Gud. Hon hämtar sitt strålande ljus från Gud. Maria samverkar med Gud, med sin Son, med den helige Ande för människornas frälsnings skull.

Kristi Moders födelse gläder Guds rike, skriver Birgitta, genom den har oändlig glädje sprungit fram i världen. När hon föddes, upplystes världen. Och hennes härliga liv är en strålglans för alla Kyrkor.
Kyrkan gläder sig i sitt innersta. Birgitta skattar Kyrkan lycklig som gång på gång får fira Marias högtider. Himmel, jord och hav instämmer i glädjens toner. Hela Skapelsen svarar an i glädje på hennes tillblivelse. Skapelsen hör samman, hör samman med Gud och har förmåga att svara an.

Birgitta skriver att redan som flicka lovade jungfru Maria den Allrahögste jungfrulighet. Hon levde ett änglalikt liv. Gud gjorde på hedersamt vis hennes jungfrulighet oändligt fruktsam.

Maria var som en klar lykta genom vilken Guds kärlek skulle komma att stråla fram genom tre kärlekslågor. Men dessa tre kärlekslågor strålade inte fram direkt efter födelsen, skriver Birgitta, utan även Maria behövde lära sig förstå Guds vilja liksom andra människobarn. Återlösningen av hela skapelsen kunde inte komma innan Maria var född. Så hade Gud bestämt före tidens början.

Som ung flicka tändes en kärlekens eld inom henne till Gud. Denna kärlek steg upp i Maria som helig rökelse. Hon var Honom så välbehaglig, att Han själv skulle ingjuta sig i den och komma till denna kalla värld. Tre kärleks lågor steg så upp inom Maria, den första när hon till Guds ära bestämde sig att ge löfte om att behålla sin jungfrulighet obefläckad ända till döden. Detta fann Gud så välbehagligt att Han ville skicka henne sin Son, sig själv och den helige Ande. Maria beboddes av hela den heliga Treenigheten. Ett ofattbart stort mysterium. En ung flicka rymmer Honom som skapat världsalltet. En historiens vändpunkt. Nu kommer hoppet själv in i världen.

Den andra kärlekslågan som strålade inom henne, var hennes djupa ödmjukhet. Vilket behagade Gud så mycket att Han av henne ville ta mandom.
Den tredje kärlekslågan som lyste klart inom Maria var hennes lovvärda lydnad, vilken mäktigt drog till sig den helige Ande, så att hon blev uppfylld med alla Andens nådegåvor. Hur bör inte vi längta efter ett jungfruligt hjärta, som bultar och bankar för Gud. Där ödmjukheten böjer sig i lydnad för den Högste och Hans plan med världen.

Genom hennes skådar vi troende det sanna ljuset som har kommit för att ge världen liv. Hon älskade Gud av hela sitt hjärta, över allting. Maria är vishetens moder, som kan hjälpa oss att skingra okunnighetens mörker, hon kan undervisa våra hjärtan så att de blir visa och kan behaga Gud i de levandes ljus.

Birgitta beskriver även hur Marias egen tillblivelse skedde inom ett helgat äktenskap. Där båda makarna älskar Gud och ville göra Hans vilja och leva efter Hans lag. Lagen vilkens funktion var att lära Guds folk att följa Guds vishets vilja. Guds lag lärde hur man skulle älska Gud och nästan, och att  äktenskapet mellan man och kvinna skulle hållas på ett ärbart sätt och enligt gudomlig rätt. De optimala förutsättningarna för att helgat liv ska springa fram.

 Just ett sådant äktenskap levde Marias mor, Anna och hennes far Joakim i. Birgitta skriver om Anna, ”vilken dyrbar skatt bar du icke i ditt moderliv, när Maria som skulle bli Guds moder vilade där”. Birgitta säger om Anna att hon med rätta kan kallas den allsmäktige Gudens skattkammare, ty hon gömde i sitt moderliv den skatt som var Honom kärare än allt annat. Guds hjärta var så nära denna skatt!

Gud skådade Maria när hon ännu var dold i sin moders liv. Han inväntade hennes födelse med outsäglig fröjd. O hur klart strålade icke den uppgående morgonrodnaden i Anna moderliv, när Marias kropp där fick liv genom själens ankomst. Innerligt längtade änglar och människor att få se Marias tillblivelse.

Birgittas ögon är så ömma när hon tecknar Marias fagra väsen för oss. Säkert önskar hon att ordens vackra penseldrag ska väcka vår längtan att få del i den skönhet som är Marias. Genom att som Maria leva helt nära Gud, som vi kan göra när inte synden skiljer oss från Honom, kan också våra själar få stråla av det himmelska ljuset. Och vi som Maria låta de goda gärningarna och rättfärdigheten strömma fram genom våra liv och så vara människor som bringar världen hopp i en mycket vilsen tid. Må en rest av Guds folk träda fram och vara sanningens och det heligas väktare mitt i en förvriden tid!

Sr. Aina Maria
Gudomliga Närvarons kloster